Olivoljan under romarriket

Tusentals år av tradition

Olivolja har producerats i tusentals år och spelade en central roll under romarriket. Varje romare konsumerade i genomsnitt cirka två liter olivolja per månad. Olivoljan hade fler användningsområden, den var inte bara en viktig ingrediens i matlagningen utan användes även för belysning och kroppsvård.

Traditionella metoder och insikter från antiken har format vår moderna produktion och kunskap om olivolja. Under romartiden skrevs flera avhandlingar om jordbruk med detaljerade instruktioner om olivskörd och olivoljeutvinning. Romarnas jordbruksmetoder och tekniker är fortfarande relevanta idag. De tillämpade effektiva beskärnings- och gödslingsmetoder, utvecklade specialiserade verktyg för att pressa oliver och förfinade tekniker för att förvara oljan. Dessa verk kartlade också de mest fördelaktiga regionerna för olivodling och bedömde de olika sorterna oliver. De bästa oliverna för att framställa olivolja ansågs komma från Venafro som ligger i regionen Molise. 

KLASSIFICERING AV OLJA UNDER ROMARTIDEN

Romarna var de första att klassificera olja i kategorier.

Oleum ex albis ulivis: den mest värdefulla, erhållen från gröna oliver

Oleum viride: av medelhög kvalitet, erhållen från oliver som just hade plockats

Oleum maturum: medelhög kvalitet, erhållen från mogna oliver

Oleum caducum: av låg kvalitet, erhållen från mogna oliver som har fallit från trädet och lämnats på marken

Oleum cibarium: av mycket dålig kvalitet, framställd av mogna oliver som lämnats på marken och förstörts

I allmänhet användes den sämsta sorten som bränsle till oljelampor och mat till slavar.

Ett tecken på olivoljans betydelse i den romerska kosten är att Julius Caesar inkluderade den i de gratis matleveranser som armén fick. Att olivoljan även användes av soldater stationerade vid romarrikets norra gränser bidrog till att sprida dess användning.

Under romarriket spelade olivoljan en strategisk roll i handeln och utbytet mellan olika folkgrupper. Fartyg lastade med amforor fyllda med olivolja seglade till avlägsna länder. Några av fartygen förliste i Medelhavet och vraken ger oss idag ovärderlig insikt i olivernas och olivoljans historia.

För romarna var åsynen av blommande olivträd ett gott omen. Olivkvistar avbildades på mynt för att signalera önskan om fred och rikedom. De hedrade också medborgare som hade gjort betydande insatser för samhället genom att pryda dem med olivkransar.

När Romarriket föll och barbarerna invaderade landet, minskade olivodlingen snabbt. Barbarerna införde nya vanor och produkter som ister och smör, som ersatte olivoljan på bordet. De lät också sina hjordar beta fritt, vilket ledde till att många olivlundar förstördes. Olivodlingarna överlevde främst i kloster, där munkarna hade ett stort intresse för olivoljan både för matlagning och religiösa ritualer. 

Vissa olivsorter som användes under romarriket används fortfarande idag, som Tenera Ascolana från Marche, Ortice från Kampanien och Liciniana från Molise. Att smaka olja gjord på dessa olivsorter är som att få en smakbit av historien. Det är en unik upplevelse att dela samma smaker och produkter som har funnits i århundraden.

Har du några frågor? Hör gärna av dig. 

Jessica@olivissima.se